Världens bästa mamma...

Ibland brister mitt hjärta när jag tänker på kattmamma Akiki. Hon är en sån fin mamma som pysslar om sinna ungar outröttligt med pussande tvättande kelande, hon spinner och kallar på dom ofta är alltid lugn och förstående, även om dom biter henne i örat hänger i svansen eller väcker henne i sömnen så står hon bara ut med de små liven och ger dom en litenkärleksfull buff och puss. Hon är ju så lugn! Det är häpnadsveckande med tanke på vad hon gått igenom som övergiven kattunge uppfödd av en sommarkatt har hon levt vit och ensam hela livet utan att få förbarmande av människor förns nu. Ändå förvånar hon alla med sitt fina och förståeende sätt! Hon har aldrig bitit eller klöst någon - inte äns gjort antydan till det! Ett litet fräs kan man få om man skrämmer henne men aldrig aggressivt mest "snälla jag e så rädd va inte så läskig" rör man sig långsamt och lugnt ligger hon kvar och hon har gjort så mycket framsteg! Nu får jag och gäster sitta i sängen med henne och jag får kalppa henne när hon är ute i rummet eller ligger i sängen, jag vet inte om hon tycker om det men jag vet att hon börjar vänja sig och det är ett så stort framsteg!

Endag hoppas jag att någon kommer att inse vilken vacker rödvit honkatt hon är och vad hon har gått igenom, att hon förtjänar ett hem, att hon är en underbar kattmamma, lugn snäll och fin - som nog har mycket kärlek att ge! <3