Sista kvällen med "JMK- gänget" - en nostalgisk epilog

Torsdag Kristihimmelsfärd, röd dag. Dagen efter Sista dagen med JMK-gänget den här terminen, dagen efter tentan. Det känns som att den här "terminen" på JMk har varit en himmelsfärd det känns ovärkligt när jag tittar tillbaka roligt lärorikt spännande efterlängtat och nu lite nostalgiskt det var som att gå i gymnasiet - en gång till. Det var inte som när jag pluggade på KI det var bättre - mycket bättre! Inte kånstigt att jag saknar det och vill dit igen. Ibland förunnas man de sällsynta stunder när man inser att detta är nuet detta är en stund man inte vill missa för den kommer inte tillbaka, bara minnet kommer att komma tillbaka om och om igen...

Engångsgrillen pyrde sakta i grässet till tonerna av en gura som plockats fram DeGeer Hade stylat under brännbolls Matchen och nu var det Joakims tur att imponera med ett kör-harem runt sig som angeläget sjöng högt och fel till "sol-vind-och vatten". När Bonni satt där i Humlegårdens gräs och sörplade ur sitt helrör Cava kl 15.50 efter sista tentan ackompanjerad av student flaken i Stureplans rondelen undrade hon lite lätt förfriskad ifall det var så passande? Vist var var alla 21+ och mer en så kan jag tillägga men dagen hade något av en student examen över sig, för oss alla som satt där i den soldränkta lunden, det där tacksamt lättsamma sinneslaget att äntligen få pusta ut och känna att vägen ligger framför dig. Vid öppen.  Vi skålade och hon tog till orda med en liten tanke väckande saga hennes kära far hade sagt till henne innan hon lämna Gävle för stockholm...

"livet är som att gå genom en skog. Vi vill alla ta oss till andra sidan och kan alla komma dit, vissa springer, det går fort men man får vara beredd på att ramla slå sig och få piskande hinder i ansiktet. Andra Går sakta genom skogen vandrar ser sig om och tar sig kanske tid att plocka några valda sötsaker på vägen" Jag var definitivt den som sprang rakt igenom mitt skogssnår till liv direkt efter gymnasiet som jag som 87 eg började 1 år förtidigt givet vis skulle jag till pluggskolan No:1 ( Norra Real Natur) blev det Universitetet efter tidsenlig examen i "Master of Medecin" På Karolinska universitetet började jag med stamcellsforskning och så vips doktorerade jag inom Neurologisk  Barncancer fortfarande på KI, ( detta tråtts min uppenbara Dyslexi som jag aldrig fått nåt "extra stöd för" i rädsla att inte vara som alla andra). Nog sprang jag genom skogen! Jag sprang så fort att jag inte vet vart tiden tog vägen och nog ramlade jag och fick piskande kvistar i ansiktet, ärr för livet och brutna ben men jag fortsatte alltid springa. För en som väl har börjat springa går det inte att sluta. När jag hade fyllt 24 fick jag 30 års kris. Så går det när man springer. Jag hade som extra knäckande simlärare och simtränare sparat ihop till min egen lägenhet mitt på Vasastan min lilla ögonsten, träffat sötnosen och fått en sambo Blivit Doktorand på heltid som jag alltid Drömt om - och där stod jag i andra änden av skogen med allt jag Drömt om och undrade hur tusan det gick till? Så kan det gå om man kämpar har lite jäklar anama och verkligen vill så går det men när man står där i andra sidan av skogen och fått sin dröm som man slitit slitit och kämpat för med Blod Svett och Tårar - då undrar man vad som kommer Next? 

Den "förtidiga 30 årskrisen" slutade en sen december kväll framför datorn med att jag sökte till Journalist på JMK eg skulle jag fortsätta läsa franska på SU men det var försent att söka vid det laget. När jag fick ett stort vitt kuvär några månader senare hade jag mer förvånad min en en katt i en akvarie skål och när jag läste raderna "in finn dig på i JMK salen 17 Jannuari för upprop" fattade jag att jag alltså skulle bli journalist - eller plugga till det heltid, va-tusan tänkte som glömt bort att jag äns sökt, så jag och satte mig på bussen dit. Jag doktorerade redan heltid men det fina med att doktorera är att man kan lägga upp sin dag ja hela sin vecka lite som man vill så det blev en lunch på bussen den 17 jannuari och har så blivit flera dagar därefter....

"Non Je Ne Regrette Rien" Jag må ha sprungit genom skogen i 23 år jag må vara frammme och jag må vara vid målet av min drömm man vare drömmare vet konsten av att skapa en Ny drömm och så gjorde jag ett ganska snyggt sätt att ta sig igenom en 30 ( 23) års kris må jag säga, så jag började på JMK körde lite dubbelt fick en massa extra energi av Världens Bästa och Goaste kursare <3 Tog mig an en Familj hemlösa kattungar som kav mig dubbelt med kärlek i kapital och levde vidare ( eller nja spreng vidare i sanningens namn) Nu är det sommar lov och det känns lite tomt men bra för jag insåg att jag lärt mig konstarten att plocka sötsakerna mitt i språnget. <3

Så vad händer nu? Vad kommer sen? Var är man om 24 fyra år till? Kanske sitter jag på ett fik i Paris och har blivit konstnär med ett eget galleri som jag alltid drömt om? Eller gör man forskar karriär i NY? Vem vet inte jag....