Kattväder och rövarhistorier...

Idag regnar det och ruskar det fick mig att tänka på en liten historia som jag tänkte dela med mig av!
Hjälten i sagan är en ung stilig misse vid namn Yoshi...

Nejdå det är inte en grön drake från ett Super Mario spel... utan en fager svartglänsande svart misse som bor i ett mysigt villa hem i Stockholm, Yoshi har haft extra tur som hamnat i den underbara familjen som tillhör min gudfar... En gång bodde pyret faktiskt som hemlös på Åkeshovs kattstall men detta är en solskenshistoria och Yoshi fick ett alldeles eget hem med barn att leka med en matte som klappar och gosar en husse som matar en alldelses egen villa gård att nosa i och ett stort EGET hem!

Det var en regning augusti morgon (natt för oss dödliga) lite som idag fast värre regnet bara öste ner när vår hjälte under natten njutit av sommaren och levt rövare i villa området alldeles oskyldig blev kraken totalt dyblöt i sin hjälplöshet... kl 05.02 lyckades ändå vår hjälte ta sig hela vägen hem till sin älskade familj överlyklig över bedriften ska Yoshi äntligen få hälsa på sinna kära och beger sig raka vägen till sovrummet upp i sängen hoppar en slaskande kall och dyblöt krake, jamar och ylar hjärtskärande till sinna älskade fränder att nu äntligen är vår hjälte hemma i varma goa sängen!

*ni kan ju gissa om matte och husse förstod den heroiska bedriften eller om vår hjälte bara fick en skräckslagen blick när hjälten anlände på huvudkudden hos de sovande!? :P

Bemötandet var kanske inte fulländat men torr och varm blev man förhoppningsvis förre eller senare. Tacksamhet skulle givetvis vår hjälte visa, hur chevalerisk en blöt och ynklig charmör med glimten i ögat kan vara... så när matte tacksamt somnat om efter morgonens hjärtattack smyger Yoshi ut igen, denna gången för att hemtaga en gåva till sin käresta! Med engageranade ömhet och slit fångas en gormet läckerbit: en musling!

kl 07.03 kommer får hjälte att fullända finalen i denna episka saga, inte fullt lika drypande slasksmutsig och dyblöt men än mer stålt och ömsint levererar vår hjälte till sin episka gåva till käresta matte på den nytorkade (föredetta lika dyblöt som kattskrället) huvudkudden (till den nu minst lika förskräckta, förfärade och förtvivlade matten.) Den episka gåvan var fulländad liksom sagans slut den livrädda sprattlande musen katternas dyrbaraste kärleksbetygelse blev tyvärr inte så uppskattad av matte som vår heroiska och Chevaleriska misse hoppats vad som hände med muslingen vet vi inte men med lättnad kan jag ändå hälsa att alla levde lyckliga i alla sina dagar även om jag inte vet vem som jamade högst den morgonen matte, misse eller musling...!

*baserat på en sann Facebook historia av fru J. Kolm! * (c)